Det finns vissa saker som jag går verkligen går igång på. Det vet folk runt omkring mig. Jag tjatar om det och jag lever efter det.

Jag älskar när folk omkring mig har yrkesstolthet. Det spelar ingen roll om det är snickaren, kocken eller servitrisen på min kvarterskrog. Är man bra på sitt jobb och stolt över det man levererar så skiner det igenom. Det är härligt att anlita folk som är stolta och älskar sitt yrke.
Jag samlar på såna människor i mitt nätverk. De är som vackra pärlor i ett halsband.

Bilden Juliana tog på mig 2010 för LEVA

För fyra år sedan träffade jag fotografen Juliana Wiklund när hon fått i uppdrag att plåta mig för ett reportage i ett magasin. Jag har inga problem med att bli fotograferad och är ganska bekväm framför kameran men det är alltid lite ångestladdat att bli plåtad och publicerad. När Juliana kom hem till mig en försommar förmiddag reagerade jag på att hon är så liten (det är en del att bära när man jobbar som fotograf), så snabb och otroligt ödmjuk. Det är liksom inget krångel och omtagning efter omtagning när Juliana är i farten. Hennes lugna sätt gör allt så självklart. Pang – sen är bilden klar.

När jag något år senare skulle ta pressbilder blev det självklart att ringa Juliana. Idag arbetar jag gladeligen med och rekommenderar gärna Juliana – mycket på grund av att hon älskar det hon gör. Det är skillnad på fotograf och fotograf.

Bilder Juliana Wiklund tog på vårt senaste jobb tillsammans nedan.