Corona-krisen har blivit vår vardag och i mitt LinkedIn-flöde är det tydligt att det är på allvar. I inlägg efter inlägg ber kompetenta branschkollegor med vanligtvis fullbokade kalendrar om tips på hur de ska hitta nästa jobb eller uppdrag. Jag ser vänner och bekanta ta farväl av kollegor och tacka för den tid som gått. Högutbildade, erfarna och ambitiösa kommunikatörer förlorar anställningar och uppdrag på löpande band.

Företagare förlorar sina livsverk när deras kunder drar tillbaka investeringar. Det är en slakt av arbetstillfällen och vi ser konkreta följder. Viruset har fått fäste i ekonomin och på arbetsmarknaden, inte minst i konsultbranschen. Sedan första mars har dryga nittio tusen svenskar skrivit in sig på arbetsförmedlingen. Siffrorna över konkurser är de högsta på tio år.

Viktigt att våga be om hjälp

Tyvärr är det här bara en början, vi sägs ha nått en platå i den berömda kurvan av Coronasmittade, men på arbetsmarknaden väntar vi fortfarande på toppen av isberget. Troligtvis gömmer mitt Linkedin-flöde också ett stort mörkertal. Det är långt ifrån alla som vågar lägga ut offentligt att de förlorat sitt jobb och be sitt nätverk om hjälp. 

I Sverige ber vi sällan om hjälp. I vårt individualistiska samhälle ligger mycket prestige i att klara sig själv. En inställning som sägs ha vuxit fram på grund av vår starka välfärd. Vi har haft råd att leva i ensamhushåll och att vara oberoende av våra medmänniskor. Med Corona-krisen står vi inför en annan tid, inte minst på arbetsmarknaden.  En tid som för ett tag kräver att vi lämnar vår stolthet, vågar be om hjälp och vågar hjälpas åt. 

Rekommendera och lyft andra

Jag har positiva erfarenheter av att våga blotta strupen och be om hjälp. 2012 var jag efter fem år tvungen att lägga ner min start up-satsning. Det var sorgligt och skrämmande att våga erkänna att något som jag trott på och kämpat för inte längre fungerade. Men det var också helande och givande. Mitt inlägg fick över 300 kommentarer på LinkedIn. En handfull personer skrev spontana rekommendationer i min profil och två av dessa ledde till att jag startade den PR-byrån jag driver idag. Ett tydligt avslut ledde till en ny början.  

I den här krisen behöver vi både lyfta andra samtidigt som vi räddar oss själva. Vetskapen om det är både skrämmande och hoppfull. För om det kan komma något bra ur det här mörkret så skulle det vara att vi lär oss att våga både sträcka ut handen till en medmänniska och ta emot den när någon erbjuder, figurativt menat så klart, vi håller på den sociala distansen.